Har alla olika förutsättningar?

Något jag börjat tänkt på och lagt märke till det senaste halvåret är hur orättvis ridsporten är.
Något jag alltid vetat om men  sett runt på något sätt.

Och vad är det jag snackar om nu?
JO! 
Att i ridsporten spelar det nästan ingen roll vad du själv kan och vill, i alla fall för oss barn och ungdomar. 
Vi blir ju så beroende av våra föräldrar. Allt handlar om våra föräldrar, det är dom som avgör hur långt vi kan komma. Utan föräldrar som stöttar en kommer du ingenstans.

Jag själv har inte haft så stöttande föräldrar från att jag började rida till idag. 
Om mina föräldrar hade fått bestämma hade jag nu varit gymnast precis som dom.
Att jag började rida var för att jag 2 gånger fick prova rida på mina släktingars hästar och sen blev med lurad till ridskolan av en kompis. Och där blev jag kvar på ridskola ponnysarna i ca 8 år.
Det var sällan mina föräldrar satt på läktaren men gjorde någon det så var det mamma.
Min mamma är livrädd för hästar och min pappa är allergisk  .

Och jag kommer ihåg än idag, två tjejer i min gamla ridgrupp när vi var i 11 års åldern.
Den ena tjejen tjatade om en egen ponny, jobbade i stallet varje dag och hjälpte till med andras hästar.
Dom hade inga problem med att köpa en ponny ekonomiskt men hon skulle inte ha en häst tyckte hennes föräldrar.
Medans en annan tjej som tyckte ridning var kul men inte så kul. Hon hade en mamma som försökte tjata på henne en ponny, men hon ville inte riktigt. men mamman ; Jo gumman vi köper en ponny till dig, de blir jätte kul!
SKILLNADEN!!!

Och på tävlings nivå!

Jag började tävla på riktigt tack vare moster Ingrid och Linda. 
Sommaren jag fick låna Maja av dem och både Linda & Ingrid peppade mig hela vägen, Linda visade hur man skulle tänka när man gick banan, vad det var för regler på en tävlingsplats och Ingrid visade och förklarade varför hästarna skulle visa pass och licens. 
Jag kommer ihåg den tävlingen så väl. Det kändes så lyxigt att ha någon som visste och förklarade för mig. Jag fick lite press på mig. 

Om det inte vore för Linda och Ingrid hade jag aldrig börjat tävla på riktigt. Och de är jag jätte tacksam för att dom lärde mig och stöttade mig igenom mina första tävlingar den sommaren och hösten!

Men idag är det annorlunda. Nu handlar det om vems förälder han lägga ner flera hundra tusen på en bra ponny eller häst. Kan vara med och hjälpa i stallet. Vem som kan köra till varje tävling och ha de bästa och dyraste grejerna. och inte minst de bästa och dyraste tränarna! 

Och JA!
Jag är SÅ AVENSJUK på er som har det. Skit mycket. För om jag hade haft samma förutsättningar hade jag kanske också varit på en mycket högre nivå. Jag önskar att jag hade haft någon som skjutsade på varje tävling och hjälpte mig i stallet. Och ni som har det. Tänk på det! Tacka era mammor och pappor som hjälper er. Det gör jag, för jag förstår att de kanske egentligen vill göra annat en solig lördag morgon när man sitter och kör mot en tävling.

Jag fick en dum kommentar här om dagen som fick mig att tagga till.
'' Eline du är så bortskämd som får en ny häst och nya grejer hela tiden ''

Då ska jag berätta att pengarna till Velvet är MINA pengar, som jag sparat ihop och sen kommer det vara pengarna jag säljer Maja för. Och Maja är skriven på Mig. dvs, Pengarna i henne tillhör mig. Mina tävlings starter betalar jag själv med mitt studie bidrag. Istället för att fika på stan och köpa nya tröjor. Jag själv betalar hästarnas skoningar och foder. Jag köper allt till mina hästar begagnat från tex blocket.

Du kan inte satsa utan stöd av dina föräldrar eller någon annan stötande vuxen.
I ridsportens tävlings värld behöver man pengar, tid och ett körkort med en bra bil.

Ridsporten är otroligt orättvis och dum. ALLA borde få ha samma förutsättningar i sport. 


MEN trots allt mitt tjat nu så är ridsporten samtidigt det bästa som finns. Och kämpar man på får man hoppas att ens dag kommer. Till dig på ridskolan som har sköt häst. Eller första egna ponnyn. Kämpa på, sätt upp mål och försök nå dit! :)