Shit. Vad ska jag säga. No Mercy

Satt och kollade igenom lite filmer på min youtube kanal. 
Och såklart finns en massa filmer på Maja. Och nu när hon är såld så var det så många dörrar som stängdes. Såklart några som öppnades på storhäst med men.. 
Något jag aldrig hann avslöja var att målet i år hade varit lag SM i fälttävlan. Något som faktiskt var lite 'bestämt' och samma vecka som det bestämdes blev hon halt och svag i korset. Och sen kom jag och Pappa fram till att Maja var klar på tävlingsbanan. När det gäller lite högre nivå.

Min och Majas resa blev ju inte vad vi hade hoppats på. Vi köpte en riktigt bra veteran ponny som gått ALLT! fösta året var vi bara ute och lekte och lärde känna varandra. Andra året 2011 började vi plocka rosetter i alla tävlingar och åkte aldrig hem utan. Jag kommer ihåg februari 2012. vi hade en träning på FRK och vi hoppade en hel bana på 130cm med kombinationer och rubbet! Allt kändes så himmla bra och vi var en start från LA och målet var att kvala MSV under de året. två månader senare kom domen att hon hade en fraktur i bak benet. Och på mindre en än sekund föll allt. När jag stod på kleniken och såg sprickan på röntkenbilden. Vi hade en vecka på oss att bestämma om hon skulle opereras, vila ett år eller tasbort. Vi gjorde allt vad vi kunde och som ni vet åkte hon in på operation. Hela 2012 passerade och mina närmsta vänner som hade legat på samma nivå och vi som alltid var på samma tävlingar flög upp i klasseran med bra resultat den sommaren. Jag kommer ihåg hur glad jag var. Framför allt för Elsa och Pedro som verkligen förtjänade all framgång! Men jag var också så ledsen att jag inte kunde stå där med en rosset bredvid henne. 
Till hösten började Maja ridas igen. det gick långsamt men det gick. Men hela tiden trodde jag att hon var halt hade ont. mitt öga visade alltid något annat. Jag klarade inte av att se henne så sårbar och då till våren bestämde vi oss för att låna ut henne till Jonna i 2 månader. Så jag kunde se att det inte var något fel. 
Tillbaka hos mig började vi om från start och vi var tillbaka där vi var 2011. men nu var det 2013. Vi gjorde ett stil SM kval som tyvärr slutade med en sten i skon som gjorde att jag fick utgå. 
Efter det blev jag besviken för det var ett av de sista chanserna att komma med till ett SM. 
Men jag ville kämpa så jag sökte till Elit idrott. kom in och var en av 4 i ladet som kom in(!!)
Vi startade vår första LA och kom tyvärr inte runt men starten efter det tog vi oss runt och ett hopp öppnades. Men då kom olyckan fram igen. När jag flyttade till enköping blev det en muskel skada och det satte stopp för allt. 
Allt mitt hopp försvann och jag kände ingen glädje till att fortsätta alls. ( nu kommer tårarna krypande)

Och när jag väl kom hem med henne så var hon bra igen. vi fick börja om igen. och nu var vi tillbaka på ruta ett. 2010 men det var hösten 2013. Vi blev placerade i varje klass och vann hela 3 klubb mästerskap! 
Planerna för Lag SM gjordes men då kom korsskadan tillbaka. Och det var då jag insåg att hon kommer inte hålla en gång till. nästa gång kan det vara kört. Jag växer och började bli lång. 

Men samtidigt var tävling det bästa hon visste. 
Vi hade dock slutat på topp! 4 segrar efter varandra. Men vad jag trodde 2010 var inte att stå som segrare kvar på LC nivå. Det blev inte som vi tänkt oss. Och värst av allt var att 2013, slutet av 2013 var då jag började förstå henne på riktigt! Hon och jag var som hand i handske. Vi var ett sjukt bra team. Jag önskar, jag önskar att den där jävla skadan aldrig hänt. Jag önskar att där vi stod hade skött om hagarna, då hade hon aldrig halkat och gått omkull. Då hade jag inte behövt sälja min bästa älskade vän! !!
Jag önskar att jag hade fått henne när hon var yngre. Och jag önskar att jag hade fått gjort om vår resa igen. Jag kommer nog aldrig att hitta en häst som Maja igen, väldigt tveksamt..