Vad är det som gör mig motiverad att fortsätta?
Medans mina klasskompisar sitter i en varm soffa med en bra film och myser med vänner, familj eller partner. Det hade jag gärna oxå fått göra mina helger eller veckodagars kvällar. Men själv står jag här. Med lera eller snö upp till knäna, tjatiga barn och andras ouppfostrade hästar som ska ut klockan 6:00 lördag morgon. Dyra försäkringar och blåsor i händerna.
VAD ÄR DET SOM FÅR MIG ATT FORTSÄTTA?'
Jag har ändå holt på sedan 5-6 års ålder och de senaste 8 åren har jag haft foderhästar eller egna hästar. Och det är oftast mer slit än "rent nöje".
Jag ska försöka räkna upp några saker jag listat ut måste vara några av anledningarna för att jag fortfarande håller på så aktivt som jag gör !
1. Naturen runt om.
Jag känner ofta när jag är ute och rider hur lyxigt det är som tonåring att få komma ut så mycket i skog och mark som jag gör. Många av mina vänner som inte är hästintresserade säger ofta " åh vad jag önskar att jag va i skogen lite oftare, de är så fint" eller liknande.
Jag får dagligen ( inte i november dock..) vackra naturbilder på min näthinna och kan andas in och verkligen tänka ~ det är underbart att leva såhär, här , här där jag lever ~
Det är en sådan fruktansvärd vardags lyx!
2. De bra träningarna
Ofta tränar jag och det går bra. Det går ofta bra. Men det är inte jätte ofta som man sitter av och tänker
"WOW!! Det där var helt otroligt! Idag hade jag ett sådant pass. Det blev motgångar men med små upplysningar så blev det som att sväva på moln! Dom träningarna när man verkligen känner med än gång att , jag utvecklades under det här passet! Dom där träningarna som är så under vintern när man helst egentligen bara vill hem och lägga sig under täcket. Men som får en att tänka några timmar till.
Dom träningarna motiverar mig för man känner vilken utveckling man kan göra!
3. Skapa din familj
Eftersom jag är mer i stallet än vad jag är hemma så är det viktigt för mig att trivas och känna sig trygg i sitt stall. Sedan finns det så klart folk man inte tycker om heller, det kan jag erkänna! Vissa går en enbart på nerverna och bara av att se den/dem personerna vill man bara skjuta sig själv..
MEN dom som man tycker om och kommer nära. Umgås med dom, låt dem få komma dig nära precis som en familj. Umgås eller ses någon gång ibland också utanför stallet. Min stall familj är väldigt stor. Och måna av mina närmsta vänner över lag tillhör den. Det är så viktigt att man trivs och mår bra, hjälper varandra och stöttar varandra. Oavsett om det handlar o. Att hästen är halt eller om det gäller en svår familje kris. Skratta ihop. Kämpa ihop. Gråt ihop. Lev ihop.
4. Kanske bara för mig?
Något jag får extra glöd för iblan, vilket kanske bara är jag.
Vilket jag oftare fick höra när jag hade Maja. Var att " det kommer inte att gå" " det funkar inte så"
Dom orden gjorde mig så arg och så revanch sugen. Jag skulle då till 100% bevisa att det kan jag visst! Ingen ska säga till mig OM mig vad som inte går.ALDRIG! Men den bästa känslan var att sedan få visa för dom som sagt det. Se här , kolla på mig. Vad det detta som inte gick?
5. Tävling och resultat
Det sista och för mig viktigaste för mig är resultat och tävling. Jag slår ihop dem lite för för mig så är det just på tävlingarna jag får "slutproven" det är då som det gäller.
Men det är då alla sena kvällen och leriga mornar lönar sig. Om jag inte hade tävlat hade jag nog inte hållt på. Att tävla är min starkaste drog. Det finns inget som gör mig så törstig på livet som att få tävla. Med mina underbara vänner. Som bara jag förstår på det där speciella sättet! Det är underbart. Från att man får upp och knoppar, lastar ur, anmäler sig. Får banan, rider fram och sedan in på banan. Hjärtat slår, blodet pulserar ut i varenda ven i kroppen. Tiden startar och banan är din. Det är jag. Och hon. Bara vi. Ingen annan och banan är den här minuten bara vår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar