Lyckliga gatan

Då jag lidit hela natten av fruktansvärd magsmärta så fick brorsorna och pojkvän stå för stall syslorna idag. 
Har ju 3 bröder var av den äldsta ridit lite och yngsta ville prova. Och jag måste ju säga att jag fick tårar i ögonen. 
Oliver (yngsta) har ridit lite ponny ridning tidigare. Red för första gången i sadel och efter några varv så sa han tydligt.
'' Eline du kan gå och sätta dig på läktaren, jag fixar det här själv nu! '' 
'' Jag vill trava mer, hur rider man sådär upp och ner''

Sedan red även oscar som jag inte sett rida på ett tag. Han red ner velvet i form och red runt som om han aldrig gjort annat. Helt sjukt. Blev så stolt över dem, hoppas det håller i sig så vi blir en liten hästfamilj. Men när tårarna kom var när oliver skrittade av och säger till mig och Marie (pappas sambo)
'' jag skulle vilja ha en ponny, dom blir ju som en bästa vän, en vän för livet. Någon man kan växa upp med och dela minnen med..'' 

Då kom det tårar kan jag säga, älskade bror som har det svårt med vänner och att förstå sig på människor över huvudtaet, är ofta arg eller irriterad men nu satt med ett brett leende hela tiden han var på hästen, och sedan mer än gärna stod och bara pratade och klappade henne i boxen. 

Oscar

Oliver & Velvet