När skolan går dåligt och när hästar varit skadade. När jag blivit dumpad av killar eller bråkat med mina föräldrar. När jag siktat högt och inte ens kommit halva vägen fram.
Det här inlägget handlar om min andra halva. Som helt enkelt får mitt liv att gå ihop. Trots att hon är en större tidsoptimist än vad jag är...
10 och 12 år gamla satt vi på varsin ponny i två riktigt fula flece tröjor en dag i oktober, det var mörkt och det var spö regn. Vi var också säkra på att något jagade oss i skogen.
Det var min lilla vän som i den ålders skillnaden var SÅ mycket yngre och inte alls ''fattade'' men vi var två skit ungar som hade riktigt roligt.
Vi delade först många stall minnen ihop och stod vid varandras sida, inte minst i tävlings sammanhang. Eftersom vi tävlade i olika kategorier så var aldrig konkurrensen sky hög emellan oss. Men vi dansade alltid efter varandras prisutdelningar eller kom med en klapp på axeln när man kom ut gråtande från banan när det gått riktigt dåligt.
När Maja blev skadad blev jag helt förkrossad. Jag var helt förstörd och ville inte ha något med hästarna att göra och jag var precis redo att ge upp när hon bad mig följa med ut med hennes hästar vilket slutade i en riktigt rolig uteritt med hopp över stockar och galopp på ängarna. Det var den turen som fick mig att inse hur jävla kul det var med hästar och gjorde att jag fortsatte kämpa med Majsan vilket resulterade att vi fick avsluta våran tid ihop på bästa sätt istället för i ett misstag.
Mina tankar hinner inte gå ut i ord innan hon redan vet vad jag tänker eller ska säga. Hon vet allt. allt.
Om varenda person. om varje parti. om varje häst. om varje möbel. allt. hon vet allt.
Ifall den informationen hon visste skulle läcka ut så skulle jag nog ha många nya ovänner. Och förlora många runt om mig. Och absolut inte att jag är elak eller säger för dumma saker om folk, utan mer om handligar och attityder, inställningar jag kan ha.
Genom riktigt sena sommar nätter och kalla vintermornar har jag alltid henne att tacka. Som puschar mig liiite till. Bara den där lilla biten som får mig att hålla ut lite längre.
Men inte minst som ger mig inspiration, främst inom ridningen där hon är en otroligt skicklig och duktig ryttare!
MÅNGA är avundsjuka och kan säga att hon har så bra hästar så det är inte så konstigt att hon är ''bra''.
HA, oj oj. Lilla vännen.. Hästarna hade inte ens gått 90 cm om de inte haft en sådan skicklig ryttare som henne, som tränar dem varje dag och lägger upp deras brister och vänder dem till fördelar.
Min Bästa vän. Min one and Only. Den personen som betyder absolut mest i mitt liv, ger mig mest glädje, kärlek och värme.
Hon heter Elsa Berggren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar