Ett minne .

Satt och kollade runt på lite bloggar och kom på hur mycket jag saknar mig gamle vän Poppy.
Har inte tänkt på att det gått mer en 2 år sedan jag klappade om dig för sista gången.
Jag saknar all stunder jag satt i din box i flera timmar och skrattade, grinade, viskade och kramade om dig hårt runt halsen och du la huvudet över mina axlar. Hur jag pekade på kinden och du lyfte upp läppen och pussade mig. Och när jag lärde dig trick som 'visa dina muskler' eller ' buga som den kung du är' ... Jag saknar den kemin mellan en häst och mig, Du var helt unik.



Jag saknar till och med när du inte ville gå in på banan eller när du vägrade gå över grindar eller vatten mattorna.... Och när du bara slängde runt med mig som en vante inne på träningarna. Men jag Minns också dem stunderna när vi äntligen kom över dom där svåra hindren efter massa jobb.... Jag kommer ihåg hur glad jag var efter den träningen! 

Jag kommer ihåg din knasiga blick som alltid fick mig att skratta så mycket och gjorde mig så glad hur dåligt jag en mådde utanför stallet. Din lilla fjuniga pannlugg som man inte kunde röra för man var rädd att den skulle åka av för det var bara några få strån som hängde kvar... ;)
Att jag köpte en ljusblå grimma till dig på jul afton med paket på. Små saker som idag värkar så själv klara när man har egen häst som var så stora när man var mindre, saker jag saknar !

Men mest av allt, kommer ihåg är dina stora bruna busiga men samtidigt så kloka ögon som såg in i mina en sista gång.♥