HOPPNING
Publicerad: 2009-09-14
Jens Fredricson om hållbarhet:
"Tur har man bara i kärlek"
Det går inte att säga att du haft otur när du ridit hästen halt. Jens Fredricson använde sina dolda skådespelartalanger när han förklarade hur man undviker belastningsskador, under en clinic på Flyinge i mitten av augusti. Nyckeln till framgång finns i den dagliga dressyren, menar han.
Text: Andrea Berlin
Foto: Lavaletto.se
Får man inte hästen på tygeln när man går på ridskola, då kan man inte rida. Är inte den allmänna uppfattningen så? Jens rider upp mot publiken med sin häst, och hela gänget från satsningen "Talang Skåne" sitter tysta. Clinicen ska handla om hur du får hästen att arbeta rätt. Innan Jens börjar värma upp sin häst vill han nämna några viktiga faktorer som är betydelsefulla för hästens hållbarhet.
- Till att börja med ska du se till att du dagligen rider på ett bra underlag som har svikt. Det är väldigt viktigt på lång sikt. Korta stunder på asfalt är bra att komplettera med då och då, eftersom det bygger upp hästens stötdämparmekanism och gör den starkare, förklarar Jens.
Han berättar vidare att hans hästar blir kalla och fina i lederna dagen efter att han har skrittat dem på asfalt, medan dagar med träning på halvtungt underlag ger lite varma och "galliga" ben.
- En annan viktig sak att tänka på är hovslagningen. Det behöver inte se snyggt ut, utan det som är avgörande är att hoven är verkad på ett ändamålsenligt sätt - som stämmer överens med hästens rörelsemekanik. Det ska bli gjort på samma sätt varje gång, vilket betyder att man ska vara rädd om sin hovslagare. Bjud honom på kaffe och se till att pengarna hamnar på kontot i tid. Hovslagningen är en nyckelfaktor som inte många tänker på, säger Jens.
När de yttre faktorerna fungerar är det dags att fokusera på själva ridningen. Viktigast är framåtbjudningen, att hästen vilar på sitt steg och blir taktmässig.
Många halvhalter
Jens rider ett sexårigt sto, Epona (e. El Bundy - Dinard L), som är väldigt spänd i den nya miljön. Hon travar runt i fri form och Jens förklarar vikten av att göra halvhalter och därefter lätta i handen.
- Halvhalten är till för att hästen ska komma i jämvikt. Det är viktigt att man som ryttare inte använder sig bara av handen, utan i stället av magmusklerna. Man ska inte tvinga ner hästens huvud, förklarar Jens.
Han drar tillbaka ena axen och använder höften, vilket gör att han inte behöver använda handen. Jens demonstrerar tydligt att hästen reagerar på små hjälper. Vänder han på huvudet, då svänger hon.
- Man ska ha en rörlig handled och inte använda sina bicepsmuskler. Du kan nämligen inte utbilda en häst med muskelkraft, då kommer du definitivt att förlora. Är en häst stark i munnen är den snarare svag, den orkar inte bära sig själv.
Stark och svag sida
Det är viktigt att veta att hästens svaga sida är den mjuka sidan och den starka sidan är den stela sidan. Tänk på det när du värmer upp.
- Nio av tio ryttare gör fel när de direkt "går på" den stela sidan och börjar bråka. Det som händer då är att den starka sidan blir ännu starkare, och problemet blir värre. Detta är den största anledningen till att hästen kan bli halt. Ofta blir hästen böjd som en banan och ryttaren har inget stöd i sin ena tygel, säger Jens och visar vad han menar.
Det du istället behöver göra är att arbeta hästen så att den blir liksidig och tar ett jämt stöd i båda tyglarna. Jens rider in på en 20 meters volt för att jobba med Eponas svaga sida och aktivera höger bakben. Han visar först hur han gör när den starka/stela sidan är innersida.
- Jag driver på med ytterskänkeln i vänster varv och ställer hästen något utåt. När jag känner att jag får hästens stöd från munnen tar jag upp innerhanden, vrider om den och ställer nacken inåt.
Till en början kanske det bara blir ett eller två steg som hästen "lossnar". Då ska man nöja sig, klappa och upprepa, menar Jens.
I det andra varvet, där hästen inte har samma problem, är det viktigt att rida den rak och inte förböja halsen. Annars skjuter hästen ut bogen och trampar inte under sig. Slår den med svansen är det ett tydligt tecken på att den tycker att det är jobbigt och att den får anstränga sig.
- Det finns många olika sätta att stärka den svaga sidan. Detta är bara ett exempel på hur man kan träna, påpekar Jens innan han börjar med nästa övning.
Lösgöra är A och O
För att lösgöra bogarna gör Jens framdelsvändningar, då har han också möjlighet att känna om hästen bjuder framåt.
- All gymnastisering som finns i dressyren är väldigt bra för att få hästen loss, så att den lägger mer vikt på bakbenen. Övergångar, tempoväxlingar, skänkelvikningar, öppna och sluta är nyttigt - men man ska inte göra för mycket. På en unghäst är det viktigt att du nöjer dig med några steg när det gäller sidvärtsrörelser, förklarar Jens.
När hästen flyttar sig i sidled kommer ibland halsen upp något, men när du sedan mjuknar i handen känner du hur hästen söker sig framåt och nedåt. När hästen är lösgjord ska den kunna bära sig själv i vilket tempo som helst, ryttaren ska kunna släppa på tyglarna och inte behöva använda sin hand. Den ska kunna samla sig och sedan öka framåt igen.
- Det är väldigt viktigt att man inte rider samlat i fem varv. Du får inte göra mer än hästen orkar. Risken är annars stor för att hästen får kronisk knäledsinflammation. Detta är nämligen väldigt vanligt hos hopphästar. Samla i stället till exempel fyra gånger på en 20 meters volt, bara några steg i taget. Korta galoppen och mjukna sedan. Hästen ska arbeta i jämvikt och bära sig själv, oavsett vilket tempo du väljer.
Eget system
När man rider anser Jens även att man ska ha ett eget system.
- Många ryttare säger att de rider efter känsla och inte efter ett system. Det är viktigt att man HAR känsla, men man måste också skapa ett system som byggs upp efter hästens temperament, fysik och rörelseförmåga.
En del av systemet handlar om att vara konsekvent, att göra likadant varje gång. Ryttarens agerande ska vara bestämt och hästen ska tydligt förstå vem som är ledare. Ryttaren har också ansvar att på hästryggen förmedla vad som är farligt och inte. Hästen ska lita på sin ledare. Även om du är bestämd ska du rida med finkänslighet och lätta hjälper.
Varje dag bör hästen få mjukgörande arbete som aktiverar bakbenen, men det behöver inte vara mer än 20 minuter. Alla leder ska mjukas upp, därefter är det bra att skritta ut i naturen för att låta hästen göra något annat. Jens strävar efter målet att hitta sambandet mellan hästens mun, framben och bakben.
Fotnot: Clinicen anordnades för ungdomar i "Talang Skåne", i samarbete med Skånes Ridsportförbund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar